Maria Rashidi är född och uppvuxen i Iran. Hon gifte sig tidigt och fick två barn, en son och en dotter. När revolutionen kom och shahen fråntogs makten till förmån för de islamistiska mullorna som praktiserade sharialagar, förändrades hennes make.

– Han fick en hög tjänst. Då krävs det att man är regimtrogen och följder de religiösa påbuden. Från mitt perspektiv förändrades min exmake till det sämre och mina åsikter och sätt att vilja leva mitt liv gick tvärtom emot honom, säger Maria Rashidi och berättar att förtrycket mot henne ökade succesivt.

Det var inte bara exmakens förtryck som eskalerade. Den islamska regimen kvävde kvinnors frihet. Maria ville inte bära slöja. Inte heller ville hon enbart ägna sig åt att laga mat och ta hand om hemmet. Hon vill vara fri. Fri att välja ett yrke. Fri att välja sina vänner och fri i tanken.

Då började en plan i henne ta form. Tänk om hon kunde få komma till Sverige där hennes bror och syster bodde som flytt revolutionen.

– Min exmans åsikt om mig var att jag var en fräck, bortskämd hora. En billig kvinna som inte kunde föra sig. Men det var hans bekymmer, inte mitt.

SKÄMDES ÖVER ATT BÄRA SLÖJA

Till slut lyckades hon övertala honom att få lämna Iran. Det var ju oroligt i landet och Marias exmake gav sig till slut med sig eftersom barnens säkerhet inte kunde garanteras. Maria fick dock lämna Iran på två villkor. Ingen fick veta att hon gett sig av till Sverige. Exmakens åsikt om Sverige var ju att det är ett land där kvinnor inte har någon skam i kroppen.

– För mig var ju allt han tyckte var negativt med Sverige något positivt. Sverige var mitt drömland och är fortfarande.

Exmaken andra villkor handlade om klädseln. Maria måste bära slöja och att hon skulle ha lång klänning. Dessutom skulle hon ta bilder på sig själv och skicka till honom. Maria skämdes över att gå klädd på det viset.

– Min syster bodde i Leksand och var gift med en svensk man. När jag mötte henne hade hon sommarklänning och var så fin. Jag avskydde mina kläder. Det kändes så kränkande att vara tvungen att bära slöja. I Iran blev jag stoppad av moralpolisen när slöjan inte satt tillräckligt högt upp. Då fick man böter. Idag får man fängelse.

Maria kom till slut till Sverige 1987. Hennes bror hade skaffat henne en egen lägenhet så att hon slapp flyktingförläggningen. Exmaken kom efter 1989. När Maria mötte honom på flygplatsen kändes han som en främmande man.

– Jag ogillade allt med honom. Hans doft och den religiösa parfymen som jag hatade. Han hade det religiösa skägget, en förfärlig kostym och slips. Hans sätt att titta på mig gav mig en signal från första sekund att det skulle bli problem mellan oss. Vi hade båda blivit annorlunda och det blev så tydligt att vi glidit ifrån varandra. Bland de första han sa var att jag förvandlas till en hora under tiden i Sverige.

VILLE SKILJAS MEN DROG SIG FÖR ATT BERÄTTA

Maria ville arbeta. Hon ville fostra barnen demokratiskt och jämställt. Sverige var ett paradis för henne och här skulle livet bli lättare. Men exmaken tyckte inte om Sverige. Den första vintern var kall och mycket snö föll dessutom under året.

– Han tyckte inte om att jag läste svenska och gick på Komvux. Han ville inte att jag skulle utbilda mig eller skaffa mig ett yrke och måste jag ändå jobba så skulle det vara ett jobb som han godkände, säger Maria och fortsätter:

–  Han mådde jättedåligt och vägrade lära sig svenska. Det tyckte jag var barnsligt. Han ville inte ha jobb och han kämpade aldrig för att hitta nya vänner. Till slut startade han en städfirma för att vi behövde pengar. Jag var förvånad över hur han kunde ha blivit så hjärntvättad och religiös på så kort tid, för så var han inte innan revolutionen. Jag och mina anhöriga var emot regimen. Så vårt gemensamma liv i Sverige var fyllt av konflikter.

Exmaken begränsade Marias liv allt mer. Han var elak, blev våldsam och hon fick inte umgås med skilda kvinnor, för de var billiga. Beslutet om skilsmässa växte sig starkare. Maria ville verkligen inte leva med den här mannen. Hon ville känna sig fri. Välja sina vänner, sina kläder och sitt jobb. I Sverige kunde hon skiljas. I Iran hade det inte gått, men Maria drog sig för att prata om det.

– När jag tog upp att jag ville skiljas för att jag inte kunde leva med honom och hans regler så misshandlade han mig. Det var den 23 december 1996 och på julafton skickade jag in skilsmässoansökan.

HÄLLDE KLORIN PÅ KLÄDERNA

I juli 1997 flyttade Maria till en egen lägenhet. Hennes minsta flicka följde med. Maria berättar att de stora barnen hade han vänt emot henne och påstod att Maria inte ville ha dom längre. Och han lyckades för en tid. De äldre barnen stannade hos sin pappa.

– Under många år var han våldsam. Vi hade en matbutik vid Gullmarsplan. Jag fick knappast prata med kunderna och kände mig kränkt och förnedrad. Det var tungt för mig. Han tyckte att jag log med ögonen och flirtade med männen som kom in. Han brände mig med cigaretter och slängde kläder han inte tyckte om. Ibland hällde han klorin på mina kläder så att de inte gick att använda.

Maria kom i princip tomhänt till sin nya lägenhet. Hon hade två sopsäckar med kläder i. Madrasser att sova på, köksredskap och TV fick hon av sina systrar. Lägenheten låg nära exmakens och den hade hon valt för att få vara nära de äldsta barnen, något hon senare kom att ångra.

– Det var sommar och jag kände friheten blåsa i mitt hår. Utan slöja och i en vacker kort sommarklänning som jag slapp bära byxor under. Jag hade självförtroende och färgade håret. Jag planerade att gå på konsert med min väninna och var överlycklig. En sådan sak gjorde bara skamlösa horor, enligt honom.

EXMAKEN LÄT INTE MARIA VARA

Hennes stora bekymmer var att inte få träffa barnen. Dessutom lämnade exmaken inte henne i fred. Han ringde hela tiden och hon hade lovat att inte träffa någon annan man för gjorde hon det hotade han att döda henne.

Han lämnade inte Maria ifred och ville ha henne tillbaka. En kväll när hon satt hos en väninna och drack te så envisades han med om att träffas och Maria sa nej eftersom han hade drogat ner henne bara tre veckor tidigare för att kidnappa henne och föra ut henne till Iran.

– Min väninna tyckte inte att jag skulle träffa honom, men när min dotter ringde och sa att pappa tjatar hela tiden om att få träffa dig så gav jag efter även fast jag hade en otäckt känsla i magen. Jag ville så gärna träffa min dotter.

De sågs på ett café på Sveavägen i Stockholm. Han ville återförenas men Maria sa nej.

– Du kommer att ångra dig sa han och jag tänkte att nu slår han ihjäl mig. Han var obehaglig och det skrämde mig. Han gick för att hämta bilen, och jag tyckte att det var konstigt att det dröjde så länge. Jag var rädd att han skulle förstöra mina ben så att jag inte längre kunde ha kjol. Motvilligt följde jag med i bilen för att bli skjutsad hem.

VILL INTE VARA BEROENDE

Maria bodde i port nummer 18 men av någon anledning stannade exmaken bilen vid port nummer 6. Maria tyckte att det var konstigt, men kramade om sin dotter för att gå hem till sig. Utanför port nummer 10 stod en ung kille som verkade vänta på något. När Maria närmade sig frågade han henne vad klockan var, och Maria tittade ner på sitt armbandsur och när hon vände upp blicken för att svara; kvart i tio då kände hon att han hade kastat något i hennes ansikte.

Maria skrek och skrek. Grannarna tittade ut genom fönstren. Hennes exman hade kvickt lämnat platsen och hennes minsta flicka ringde polisen. Marias värld blev en suddig dimma. Och syran, den hade också träffat ögonen.

Än idag minns hon allt så tydligt. Alla mardrömmarna finns kvar på insidan. Maria levde sitt liv in i en alternativ värld där skräcken spelade huvudrollen.

– Att mitt ansikte förstördes var en sak. Det kan man leva med, men att min syn gick förlorad sörjer jag än idag. Det är ett sår jag inte kunnat laga. Jag är en stolt människa och den värsta meningen jag vet är; jag kan inte. I hela mitt liv har jag velat göra allt själv. Jag vill inte vara beroende. Det är fortfarande en sorg i hjärtat att behöva be om hjälp.

Maria sövdes ner på sjukhuset. Hon vaknade efter några dagar, men beskriver det som att hon levde i en annan värld som om hon ändå någonstans förstod inte existerade. På sjukhuset blev hon kvar i flera månader och i några veckor där hon rehabiliterades.

Hennes syskon skaffade henne en ny lägenhet långt ifrån exmakens, och dit flyttade också hennes äldsta barn som inte längre ville ha något med deras pappa att göra.

DE BÄSTA PLASTIKKIRURGERNA FANNS I LONDON

Under några år genomgick Maria en rad operationer men till slut sa de svenska kirurgerna att nu kunde de inte göra mer. Men det räckte inte för Maria. Ärren var så synliga. Hon beslöt sig för att söka hjälp utomlands och fann att de bästa kirurgerna som sysslade med rekonstruktiv plastikkirurgi fanns i London. Men operationen de kunde utföra var inte bara dyr, Maria kunde dö när hon var nedsövd för nedsövd skulle hon behöva vara i flera veckor.

– Jag hade redan bestämt mig för att genomföra operationen, men den skulle kosta flera miljoner och även om min familj gav mig ekonomiskt stöd räckte det inte. Jag ville inte leva och ha massor av ärr i ansiktet. Det var som ett tecken på att min exman brännmärkt mig. Hellre dör jag tänkte jag.

Efter att ha kopplat in en advokat lyckades hon få igenom att svenska staten skulle bekosta vården utomlands.

Maria åkte till London 2001 för att påbörja en ny fas av helande. Men nu följde igen en tid med mycket mardrömmar och en känsla av att inte vara förankrad i verkligheten. Ibland trodde Maria att hon blivit kidnappad och bodde i en grotta och ibland att hon befann sig på en bordell.

– Det var så verkligt. Jag grät, för jag ville inte sälja min kropp. Jag minns den religiösa doften i rummet. Männen satt på golvet och rummet var inrett i orientalisk stil. Det tog ett tag innan jag insåg att ingen torterat eller kidnappat mig. Mitt fängelse var mentalt. Den där religiösa parfymen och doften förföljde mig under ett långt tag. Min exman doftade så.

På sjukhuset i London kunde Marias drömmar bli så verkliga att de var tvungen att binda fast henne i sängen för att hon inte skulle springa sin väg.

– Alla minnen finns kvar och en dag ska jag skriva ner allt det som hänt.

ÄN ÄR INTE SISTA OPERATIONEN GJORD

Maria har sammanlagt blivit opererad 104 gånger. Under flera av operationer fick man väcka henne eftersom hon var nära att dö. Än är inte sista operationen gjord. Den transplanterade huden, som lappat ihop Marias ansikte, kommer från olika delar av kroppen, och då från framför allt ryggen. Transplanterad hud blir hårdare med åren och kan krympa, speciellt runt ögonlocken och det vill de brittiska läkarna ha under bevakning.

– Kirurgerna har gjort ett fantastiskt jobb som återställt den yttre delen. Jag är för alltid evigt tacksam, även om sorgen på insidan inte läkt. Min största sorg, min största smärta är att min dåliga syn. Jag har ledsyn vilket gör att jag inte kan gå ut själv och till exempel kan jag inte ta tunnelbanan dit jag vill åka. Jag åker färdtjänst och där är jag fortfarande i en beroende situation.

FÖRENINGEN KVINNORS RÄTT

Exmaken häktades men släpptes och flydde han till Iran. Den 25 juni 2009, samma dag som Michael Jackson dog, dog Marias exman i en hjärtinfarkt. Den man som kastade syran på Maria har inte gått att finna.

Marias pris för att bli en fri kvinna och få må bra har varit högt. Men ingen kan idag ta den friheten ifrån henne.

Hon startade föreningen Kvinnors rätt, som jobbar mot hedersförtryck och våld i nära relationer, och där finns det mycket att göra.

– Inom islam där man praktiserar sharialagar är kvinnan och kvinnans kropp problemet. Om en kvinna blir våldtagen är det hennes fel eftersom hon inte klätt sig rätt. Men varför ska en kvinna lida för männens heder? Det är inte självklart inte rätt och vi jobbar för att hjälpa kvinnor bort från våld och utsatthet till den frihet de själva vill ha.

För 13 år sedan träffade Maria en ny man via en dejtingsida på nätet. Relationen är jämlik, precis som den ska vara och Maria föredrar att vara särbo.

– Vi fattar gemensamma beslut. Vi träffas när vi båda vill. När jag lagar mat diskar han, och en sådan sak ska vara självklar.

Om du vill stödja kvinnors rätt så kan du swisha  till: 123 091 22 87.

Här hittar du hemsidan, Kvinnors rätt

FOTNOT: Texten om Maria publicerades första gången den 25 juni 2024 första gången. Vi tycker att den är så viktig att vi publicerar den igen som intressant och behjärtans läsning under mellandagarna.